The pain, passion & joy of flamenco

Vad är Flamenco?

Flamenco är en spansk andalusisk dans- och musikstil som innehåller sång, gitarrspel och handklappning. Flamenco beskrivs ofta som en dans fylld av känslor och stor andlig intensitet, med många handrörelser och armrörelser, snabba fotsteg och halsbrytande skrik som ackompanjeras av gitarrspel. Flamenco har rötter i zigenarnas, de kristna, judiska och moriska traditionerna, men överskrider i slutändan etniska gränser för att bli en konstnärlig uttrycksform som är allmänt uppskattad över hela världen. Faktum är att flamenco utsågs till ett immateriellt kulturarv av Unesco 2010.

Flamencos ursprung

Flamenco har en lång och färgstark historia. Konsten etablerades i mitten av 1700-talet i Andalusien, även om dess rötter historiskt sett kan identifieras i många andra kulturers konstnärliga uttryck – från nomadiska zigenare till araber, judar och kristna. Alla dessa kulturer har bidragit till utvecklingen av flamenco genom att blanda element från sina respektive kulturer till den distinkta flamencostilen, som återspeglar tid, religiös tro och kultur hos en multinationell bas av människor. Med tiden fanns det också afrikanska influenser som lämnade sina egna avtryck då afrikaner både passerade genom Andalusien och på grund av slavhandeln under kolonialtiden.

Flamencos ursprung går tillbaka till 1700-talet, med zigenare som ett avgörande inflytande på dess utveckling. Men flamenco får sin verkliga karaktär från arabisk och judisk kultur, som redan hade blandats med andra kulturella influenser i det andalusiska samhället före ankomsten av sefardiska judar och muslimer: alla dessa kulturer möttes och blandade sina olika kulturella element (som dans och musik) när de samexisterade i hela södra Spanien.

Flamenco förknippas nästan alltid med zigenare. Kanske för att de är den grupp som bidrog mest till dess uppkomst och utveckling. Zigenarna blandade alla dessa mångkulturella element på ett harmoniskt sätt. Och sedan ägnade de sig åt att sprida flamenco utanför sin egen grupp.

Flamencos mångkulturella rötter

Flamencos mångkulturella rötter återspeglas i alla dess aspekter: dans, sång och gitarrmusik. I sången och musiken finner man till exempel influenser från:

  • Synagogsång
  • gregorianska sånger
  • Andalusiska folksånger
  • Traditionell andalusisk musik.
  • Arabiska ljud
  • Afrikanska rytmer

Flamencodansen påverkas av traditionella spanska danser, indiska danser som zigenare förde med sig till Andalusien och afrikanska danser. Enligt historikern José Luis Navarro García, författare till boken Historia del Baile Flamenco, kommer de viktigaste egenskaperna hos flamencodansen från tre kulturer som är begåvade för musik och dans:

  • Den andalusiska kulturen bidrar med grace, elegans, busighet, friskhet och salt.
  • Zigenarkulturen bidrar med temperament och tolkningsförmåga.
  • Den afrikanska kulturen bidrar med sensualiteten i svajet och dess binära rytmer.

Dans, sång och gitarr i flamenco

I flamenco är dans, sång och gitarrspel ett enda konstnärligt uttryck. När alla tre elementen är närvarande är det dansen som förenar alla elementen.

Bailaora eller bailaor tolkar de känslor som cantaor eller cantaora uttrycker i cante. För att skapa sin dans använder han eller hon flamencodans språk: arm- och handledsrörelser, continuos, vändningar, zapateos, rytmer och contratiempos. Bailaor eller bailaora blir också musiker. Gitarren och slagverket som han eller hon spelar i zapateo blir ett komplett musikstycke.

Tolkningen i dansen beror mycket på vilken typ av cante som utförs. Varje flamenco cante eller palo har sitt eget universum, sin egen textur, känsla och rytm. Bailaor eller bailaora skapar sin dans utifrån dessa egenskaper hos cante. Han eller hon följer dock inte ett fast mönster av steg och rörelser.

I stället använder bailaoren eller bailaoran flamencodansens grundstruktur på ett personligt sätt som kombinerar dansens tradition med deras egna uttryck. På så sätt gör strukturen det möjligt för de tre elementen i flamencokonsten att smälta samman i harmoni.

Smärta, passion och glädje i flamenco

Flamenco är en konst som uttrycker djupa känslor. Den föddes som ett sätt att uttrycka konstnärernas känslomässiga, sociala och till och med politiska erfarenheter.

Smärta, ensamhet, ångest, förtvivlan, kärlek, hjärtesorg, passion och glädje är centrala teman i flamenco. Vissa palos i flamenco är till och med uppkallade efter känslor, till exempel soleá och alegría.

Man skulle kunna säga att varje palo uttrycker en annan typ av känsla. Cante jondo eller cantes grandes uttrycker smärtsamma och djupa känslor. Cantes fiesteros uttrycker glädje, sensualitet och passion.

Men oavsett vilken känsla varje dans eller varje flamenco palo uttrycker finns det alltid ett gemensamt känslomässigt element i dem alla. I flamenco, oavsett om det är dans eller sång, finns det alltid en katharsis som kulminerar i omvandlingen av en smärtsam eller djup känsla till en lättare eller gladare känsla.

Resor för att ta dig hit

Andra artiklar du kanske gillar